Födelsedagskalas

Då jag fyller härliga 38 år i morgon har jag bjudit närmast sörjande på lite födelsedagskalas idag. Sambo-Älsklingen och jag har swischat ihop en smörgåstårta. Den ska bara garneras i det sista så är det klart.

Vi höll tummarna att M skulle bli trött vid lunchtid så han inte höll sig vaken allt för länge in på eftermiddagen. Han hade omöjligen velat sova sen när besöket kom. Så då hade det blivit grinit och eländigt här. Men så började han gäspa lagom till lunchen så efter han ätit hamnade han skönt i säng.

Då kommer förstås Sambo-Älsklingens kompis och bankar på dörrklappen så man anade att han tyckte vi bodde i ett slott. När Sambo-Älsklingen öppnar vrålar han (han har en hög och stark röst) HALLÅÅÅÅ! och Sambo- Älsklingen som hör M vakna till säger bara "Jaha...där vaknade han".

Jag undrar...varför fattar inte vissa att man kanske inte svarar i telefonen för att man inte har tid eller ens VILL träffas just den dagen/tiden. Måste man komma braschandes då? Det brukar inte jag göra. Svarar man inte i telefonen betyder det väl att man har annat eller inte är hemma? I stort sett ALLA har nummerpresentatör så de ser att man ringt.

Detta förbryllar mig enormt! Jag har inget annat att störa mig på idag så nu stör jag mig massor på detta fenomen.

Har folk verkligen ingen respekt för att andra har ett liv? Tänker man inte (speciellt om man själv har haft små barn) på att man inte kan ringa hem till folk vid 23 på kvällen eller banka på dörren när man vet att folk jobbar skift och kanske sover på dagen eller att man har små barn som behöver sova?

Nä, tydligen inte! MORR

SÅ nu ska jag släppa detta och gå ner i tvättstugan och stryka bordsunderläggen till fikat.

Nu sover äntligen lilleman.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0