Trettondagen

I lördags gick ett vattenrör sönder men turligen så hann jag nog upptäcka det precis när det just hänt och Sambo-Älsklingens pappa hade verktyg för att täppa röret helt. Så nu har vi vatten där vi ska och förhoppningsvis håller det.

M har varit på dagis mån, tis men så fick jag ett 5-timmar långt anfall här på natten mellan tis-ons och somnade inte förrän 4 på morgonen. Jag ringde och sa att M fick vara hemma från dagis då jag var helt slut och hade 38,7 i temp. Men så upptäckte jag att han var full med prickar på kroppen så det fick ju bli VAB ändå. Iväg till VC trots feber för att låta en läkare titta på det. Tänkte utifall han behöver medicin och så är det helgdag idag, bäst att skaffa det innan då. Fick hjälp av Styvis som körde vagnen då jag var så febermatt.

Läkaren gav inte mer besked än "Det kan vara vad som helst, svinkoppor, förkylningsprickar - ni får avvakta och se - blir det värre så får ni komma tillbaka så får vi titta på det igen". Så har man släpat sig ända dit för ingenting ...IGEN!

Tror själv att det är en andra omgång av vattkoppor. Han har hela rumpan full av lite större prickar och varje veck är mer på - med små blåsor. Sen har han röda prickar under huden över hela kroppen. Han kom i morse och sa "titta här mamma" och tog sig inne i munnen - så han har nog lite blåsor där också. Blir lite ledsen på dagis för jag ringde och hörde mig för om det gick nåt speciellt på dagiset nu. Då berättar hon att de sett att han hade prickar och de hade diskuterat vad det kunde vara...men så har de inte sagt nåt när jag hämtade honom. Dåligt tycker jag.

Men annars är han oförskämt pigg. Jag hade tur att han slocknade för vila igår på dagen så jag själv kunde sova ett par timmar. Min temp har gått ner till strax över 37 nu på morgonen så det känns som att mitt går åt rätt håll.

Anfallet var inte att leka med. Tror att en Panodil utlöste det. Tog det på kvällen för att jag hade ont i huvudet och nacken. Kände mig lite hängig och risig. Sen vid 23 började anfallet. Tog alla dem mediciner jag kunde men det bara eskalerade. Vid 3-tiden på natten väckte jag Sambo-Älsklingen för då hade jag så ont att jag inte ville vara själv. Sen blev det bara värre och värre. Jag ojjade mig, kröp på golvet, tog mig med händerna i ansiktet för att "bara göra nåt".....smärtan var olidlig. Jag försökte gå, ligga, sitta, krypa ihop, sträcka ut. Profylax-andades, grymtade, frustade ......och tillslut gjorde det så vansinnes ont att jag sa "Nu måste jag åka in - jag klarar inte detta". Sambo-Älskling tog på sig kläderna och just då......klingade det av.

Det måste vara något som fastnar nånstans, ömmar och när det "tränger igenom" så är den mest intensiva smärtan. Just efter detta klingar det av. Då har "det" gått igenom och lämnar bara en stor ömhet kvar.

Så...till nästa gång vet man att när smärtan börjar eskalera så blir det bara värre för att TILLSLUT....otalet timmar efter klinga av. KUL!

Nu är jag oerhört öm i bröstet, har haft 38,7 i temp och varit rätt slö. Läkaren på VC tyckte jag skulle åka in till sjukhuset. Men för vaddå? Betala 300 kronor och de gör ingenting. Sitta i ett undersökningsrum i flera timmar för att få besked att "nu är det ju bättre så återkom om det blir värre".

Idag är vi hemma hela familjen men har tyvärr inte nån lust för uteaktiviteter då det snöar och blåser.

Sambo-Älsklingen ska dock åka och handla och dagens middag blir bakad potatis med skagenröra och glass med fruktcoctail till efterrätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0