Nyårsönskningar

 

Jag tänker inte lova något inför det nya året. Däremot önskar jag mig en massa.

 

- Ett friskt år för hela min familj (det skulle räcka med det!)

- Ett jobb som jag trivs med och får vara kvar på

- En upphottad garderob med kläder jag trivs med och passar i till bra pris...*leta leta*

- Kanske ska anrätta en lugg??

- Ett körkort

- Slut på tågstrulet

- Ett socialare liv - nya bekantskaper sökes! Lappsjukan måste botas!

- En ny matbutik till byn - BEHÖVS!  Ska man behöva lägga 2 timmar på tåg/buss bara för att köpa ett frimärke liksom?

 

Men mest av allt förstås att vi alla ska må bra och att mageländet/muskelspratten rättar till sig.

Läste på en ny app jag laddade ner igår Muskel trigger points att just den delen av bröstmuskeln som jag har ont i (Pectoralis Major) som också strålar ut i axeln och armen kan efterlikna en kärlkramp. Stämmer väldigt bra för det är så det känns när det startar. Och då kan ni ju också förstå så obehagligt det känns.

Förhoppningsvis hjälper mina mediciner vid dessa attacker. Jag har prov-ätit både banan och ägg denna vecka och fått anfall av det. Dock har jag lyckats medicinera mot att få de kraftigaste anfallen. JIPPI! Så nu vet jag att även 2011 ska vara ett banan-choklad-och-äggfritt år.

GOTT NYTT ALLA!!

 

 

 

 

 


Blöjavvänjning och social deprivering

Har monterat en familjesits på toaletten så Marcus kan gå på den istället för pottan.


Det går sådär. Kalsonger idag ända till 15.00 då en Up-and-go blöja åkte på igen. Kissat rakt ut två gånger. Andra gången pekade han och visade med fingret "titta på kisset mamma". Pöl på parketten i vardagsrummet. "Kan du torka mamma?". Sen blev det paus i blöjavvänjningen.

Taktik två är att sätta honom då och då på toaletten och erbjuda kisstund.

Social deprivation här ute på landet. Inga tåg går och ersättningsbuss vägrar jag att släpa med Marcus och vagn på. Tycker det känns väldigt riskabelt att åka på vägarna nu. Så vi sitter här. Utan mataffär (konkade för en månad sen) att ens handla mjölk i , inget körkort och kan inte ens ta körkort för jag vet ju inte om jag kommer in till lektionerna just nu.

SUCK! Ingen att hänga med om dagarna heller...alla har sitt och det är vansinnigt svårt att hitta umgänge här i byn. Folk verkar bli misstänksamma om man tilltalar dem och uttrycker sin önskan att vilja lära känna dem mer. Man bjuder och blir sällan bjuden tillbaka. Åh, längtar till stan! Vill bo så jag kan ta mig ut!! 

Här får jag verkligen lappsjukan just nu!

Julhelgen i korthet

Vi styrde mot Nyköping där vi skulle fira jul. Bilden ovan visar de 4 första timmarna....vi hann 20 mil på 4 timmar.....det gick SAAAKTA! Riktigt busväder. Men sen blev det som den undre bilden, vilket var mer okej. Hm..hur många avåkningar såg vi på vägen upp....2 stycken tror jag och 3 lastbilar i dikena.

 

Vi kom fram i alla fall och fick ett jättefint hotellrum.

Det var som två rum och TVÅ plattv. Helt suveränt. Jag planerade ju att sova i den här bäddsoffan man ser på bilden så jag skulle få sova utan barn och snarkningar. Men icke.....Marcus skulle promt sova hos mig och Sambo-Älsklingen snarkade så jag hotade honom till döds. MORR! Köpte öronproppar dagen efter så det blev bättre.

 

 

Hotellfrukosten var INTE att leka med. Den var FANTASTISK. Man var mätt nästan hela dagen efter den.

Det var väldigt mysigt också i frukostavdelningen. Inredningen på hotellet var helt suveränt!

 

På kvällen när vi kom upp åt vi på kinarestaurang och det var jättetrevligt. På förmiddagen under Julafton gjorde vi liten tur på stan och Marcus var rent lyrisk av allt nytt. Vi fick bära honom gallskrikandes ifrån det mesta tyckte jag. Han har just klivit in i den härliga treårstrotsen och den känns kan jag säga. Nu gäller det att hålla tungan rätt i munnen och försöka rida ut stormen.

 

Jultomten kom till oss och Marcus tyckte det var väldigt spännande.
Tomten skulle vidare till de andra barnen så han delade bara ut två julklappar innan han åkte vidare. Resten fick vi ta fram själva. Marcus blev glad för de två första leksakerna - en brandbil med gubbar och ljud och Thomas och vännerna böcker. Det hade räckt med det.

 

Mormor och tomtenissen delar ut julklappar.

Stoora istappar hängde på husen i stan.

 

Marcus var jätteduktig i bilen hem. Lyssnade och läste Bamse. Kräktes bara vid två tillfällen...men MYCKET! Tur jag har såna ordentliga kräkpåsar som de har på sjukhuset. Dags att beställa fler tror jag. Han var så duktig och sa till att han ville kräkas innan också så det kom inte bara rakt ut. Det hade INTE varit någon höjdare att ha i 6 timmars bilfärd. Han klagade på att han hade ont i magen på morgonen så det kanske inte bara var åksjuka. Jag vet inte. Sen blev han piggelin i allafall.

 

Vädret på hemfärden var allt annat än roligt i alla fall. Inte nog med att det var SVINHALT, snöigt och dålig sikt utan sen kom solen för EN GÅNGS SKULL i Jönköping, där vi alltid annars har dåligt väder och då såg vi inte ETT SKVATT utav all smuts som blir på rutan av vägsaltet. Ett tag var jag riktigt orolig för man såg bara en stor sol i rutan och ingen väg. Vi fick svänga av vid första chans och Sambo-Älsklingen tog Marcus vattenflaska och hällde på rutan för att göra rent. Sen stannade vi flera gånger på mackarna och fick torka av rutan. Men hem kom vi!

 

Och det var UNDERBART att vara hemma igen!


Stora dagen!!!


Det har varit en lång dag och nu är jag jättetrött men mycket glad. Glad för att jag har fått så fina vänner genom mitt jobb där jag nu varit sedan februari. Glad för att jag fick en sån störtskön julklapp i utlottningen på jobbet. Det passade mig SÅ bra. Trummande USB-tomte det är inte min tomte som spelar men så ser den ut.

Sen är jag glad för att jag fick vara med på en sån fin jullunch idag. Det började oroväckande med snöoväder i natt. Jag vaknade vid 3 av Marcus och knallade upp. Det yrde ordentligt ute och kom en hel del snö som lade sig tjockt över trappen och vägarna. Klockan 6 var jag ute och skyfflade rent på trappen och Sambo-Älsklingen högg i och gjorde en gång ut till vägen så jag skulle komma fram med Marcus och vagnen sen.

 

Efter att ha väntat på tåget en stund, stått hela vägen och försening, försening, försening, kom jag äntligen fram "bara" en timme senare (brukar ta 25 minuter). Jag spritsade cupcakesen och det var meningen att det skulle vara fina julgranar men frostingen var inte lika medgörlig idag som igårkväll när jag gjorde ett prov.

 


Den här bilden är till dig Inger! Den kan du ju skriva ut och hänga upp på jobbet

En annan stooor händelse idag var att när jag kom till dagis sent ikväll (nästan vid stängning) så berättade de att Marcus gått och kissat på toaletten precis. Han hade fått hjälp men han hade minsann lurat i dem att han hade kalsonger hemma. Det var inte helt ljug för han HAR kalsonger hemma - men han använder ju blöja och han fick dem att tro att han minsann gick på toaletten och kissade alltid och de inte behövde sätta dit nån ny blöja. Så han satt där i byxan bara utan blöja. Kändes jätteskumt.....hahaha. Vi har pratat mycket om toalett och sånt. Jag sa att en av de andra pojkarna går ju och kissar själv, så jag har föreslagit Marcus flera gånger att gå med honom och kolla hur han gör. Så nu verkar det som att han blivit lite stursk och minsann tänker utvecklas där också. Jätteroligt tycker jag. Vi får se hur det framskrider med detta. Jag kan ju lägga ner lite mer tid när jag inte jobbar också och introducera det mer här hemma. Potta är lite sådär känner jag så jag ska nog köpa in sån toalettring som har både en stor och en liten så kan han gå på vanlig toalett istället.

Nu har Styvis fått coola innetofflor i julklapp (här delas det ut både hit och dit)

och Marcus fick ett nytt Thomas och vännerna-tåg; Rusty. Får honom väl inte i säng nu ....haha.

 

Fram till 31 december har jag semester. Sen är jag arbetssökande igen!!

 

 


GOD JUL

Efter en härlig och mysig helg med min familj vill jag önska er alla en GOD JUL. Jag fick ett jättefint julkort av en mycket kär kollega, Clara, som jag vill dela med mig till er alla. Klicka på bilden.


Avbokningen godkänd

Jag fick avbokningen på körskolan godkänd. Man ska egentligen ringa innan 11 på fredagen när man har lektion på helg men jag ringde och ringde och ingen svarade på förmiddagen. Så vad ska man göra. Ringde ju tidigt i morse men då verkade det vara kört. Här snöar och snöar det. Inte fasen vill man riskera att inte komma fram i morgon om tågen står eller är inställda.

Min kära kära kära bilskolelärare var så snäll i alla fall och ställde in den - så slipper jag betala för dem. Jag har ju tre lektioner på raken när jag kör. Hon tyckte det inte var mycket till mig att träna när man inte ser skyltar, vägmarkeringar etc. Så jag fick den inställd. SKÖNT

M och jag har varit hemma och haft mysigt idag. Sambo-Älsklingen och Styvis har varit i stan och gjort ärenden. Han köpte min juicecentrifug idag...hurra hurra....Så jag har testat med äpple, kiwi och morot. Blev fräscht och jättegott. I morgon ska jag ta purjolök, vitlök och gurka. Det ska vara bra för dåliga IBS-magar stod det.

Ett Wii-Mariocart åkte med hem också med extra ratt. M har kört massor. Är inte ritktigt haj på att styra än men han vet att han ska trycka på tvåan och ratta. Jätteroligt.

Har köpt smycken på jobb igen.

De är så vackra. Jag tänkte inte ha dem som halsband, för jag tyckte att de var lite för stora för halssmycken) utan blinga väskor och ha som brosch istället. Tipsade dem om (säljar-själen försvinner aldrig) att man kunde köpa säkerhetsnålar så de kan sälja dem som broscher också. Och att man kan ha sidenband runt dem under och ha som vackra armband, eller sy fast på väskan, ha med snodd i håret etc. Sen tipsade jag dem om att man kan göra egna vackra smycken som ser ut som värsta Hollywood-smyckena från nån gala. HÄR hittar ni ett avsnitt på Martha Stewart där de visar hur man gör. De blev så tacksama och inspirerade så de beställde material bums...hahahaha. De är så rara nere i receptionen på mitt jobb. Jag kommer sakna deras glada leenden varje morgon jättemycket.

Min chef tyckte vi skulle hitta på nåt tillsammans i januari eftersom jag slutar på tisdag när några har semester och vi ändå har traditionell jullunch med övriga. Jag gillar inte sånt fuss och stora lampan på mig när man ska sluta. Det ska tackas och man bara blir extra påmind om att det är sista dagen. Jag vill helst bara säga hej och gå. Blir så himla rörd.

Så det är jättekul att träffas igen då och bowla eller nåt.

Nu har M somnat väääldigt tidigt ikväll så jag vet inte hur det slutar här. Det går inte att få liv i han. Han sluddrar trött som en fyllehund och bara lägger sig tillrätt igen så det är lönlöst att försöka få upp honom.

Julrusch

Tågkaos, inställda planer och sista jobbeveckan. Mycket på gång nu och snön stökar till allt. Försökte avboka bilskolan i morgon då jag inte vet om jag kommer in, måste starta äckligt tidigt på morgonen för att gardera mig och vill VERKLIGEN inte köra i detta vinterväglag som är extremt. Till och med vana bilförare ställer ju bilen i dessa väder. Här har vi i alla fall ägnat veckan åt att ha luciafirande på dagis, julpysslat och i helgen blir det lite bakning.

 

 

 

Vi bjöds på lite kvällsunderhållning här också. Jättefint med sång och allt.

 

 

Styvis har gjort ett knäcke-hus i skolan. Ett mycket bra alternativ till pepparkakshus.

 

 

I veckan gjorde vi smällkarameller till julgranen också

 

 

 

Sjukdomshistorien
I veckan ringde en av mina Lunda-doktorer och berättade att själva gallan/levern var inget anmärkningsvärt med vad de kunde se på magnetröntgen. Han trodde att det handlade om att gallan fick spel ibland och krampade. Sen fick jag följdsymptom på detta med tryck över bröst, ut i axel mm. På grund av den kraftiga smärtan trodde han att mina bröstmuskler kanske spändes så att detta gjorde att jag fick problem med övriga muskelgrupper också. Eftersom jag sen innan har haft stora problem med just lätt att få inflammationer i musklerna är min tröskel för att drabbas av såna problem mycket lägre. Problemet med nacken (som knastrar och gör vansinnes ont mellanåt) tyckte han att min familjeläkare kunde gå vidare med. Kan ju vara diskbråck i halskotorna som spökar. Jag kunde med gott samvete äta de mediciner jag har och även fortsätta att äta smärtstillande jag har mot smärtorna i övrigt. Levern såg bra ut och även om den hoppar till lite i värden och skapar lite problem trodde han inte att jag låg i någon fara att den skulle bli akut dålig. Isåfall skulle jag ju åka in.

Han skulle meddela Y att jag skulle få gå på magnetröntgen en gång om året så att de håller koll på stället där de gjort ingreppet. Jag ska få ta leverprover var tredje månad hos min familjeläkare och vidare kontakt med Lundadoktorerna.

Alltså....inget förändrat. Jag hoppas att min familjeläkare kan boka en röntgen av nacken. Jag fick ju det innan jag blev gravid med Marcus precis och även sjukgymnastik. Då hade jag gått med ständig smärta i nacken i ett år. Men så blev jag gravid och då ska man inte röntga. Dessutom försvann ju smärtan bara POFF. Det kan också vara så att både kramperna och muskelsmärtan påverkas av hormoner. Så jag får väl vänta till menopausen - då kanske det blir bättre?!?!

Ja, det är bara att fortsätta knapra medicin och hoppas att det hjälper.

Jag har slutat med mandel i frukosten/Kvällsfikat då jag misstänker att mina luftrörsproblem/astmahosta triggas igång av dem. Ska hålla mig borta från det ett tag och sen prova för att se om det kan vara det. Jag ska ta ett snack med familjeläkaren också efter julhelgerna om man kan ta ett allergitest. Jag vet ju att jag reagerar på pollen, damm, starka dofter mm men det kan ju vara bra att ta ett sånt test.

Sambo-Älsklingen har också problem med nacken nu och det blev ju inte bättre av att han går och ramlar på isen här utanför ....stackars, stackars.....Men han ska köpa en fiiiin julklapp till sig så han lär nog glömma alla bekymmer snart!

Jag ska köpa en juicecentrifug till mig själv i julklapp. Tycker jag behöver en sån så jag kan göra smarriga juicer för att stärka kropp och själ. VISST?!?!?!?

Hade tänkt mig en sån här


Dålig start

En dålig start på helgen med en enorm smärta över bröstet. Epicentrum mellangärdet. Kraftig smärta löpande från halskotor ner över axel, skuldra, arm o ner till tummen! Kunde inte dra ordentliga andetag o var helt uppriktigt rädd! Sambo-älsklingen är väldigt oroad! Självklart går ju tankar mot allt möjligt hemsk, cancer, hjärtproblem mm! Det värsta är att inte veta vad det är! Var hos läkare i tisdags som lämnade meddelande till min dr i Lund att hon tyckte det var dags för datortomografi! Har förmedlat det vidare men möttes av en mycket otrevlig sköterska i telefonen! Sände iväg lappen jag fått per brev med en beskrivning av de problem som senast uppstått; kramper i benen, acne, smärta som inte går över etc! Sambo-älsklingen ville lägga in mig idag men jag väljer att stanna hemma med familjen! De gör ju ändå inget o jag har inte råd med detta! Proppade i mig mer tabletter så nu känner jag inte smärtan så intensivt! Skönt!

Vissa människor är så starka

En kollega i organisationen blev brutalt överfallen i garaget till en matbutik i stan De tryckte ner henne mot marken och hotade henne med pistol - för att ta hennes bil! VANSINNE. Men jag blir så imponerad över hennes otroliga styrka och mod efter detta. Skakad och väldigt rädd förstås som man blir , men vill ändå ta makten över sitt liv och vägrar bli offer. Det är starkt tycker jag. Här är en text som betytt mycket för mig och som jag brukar dela med mig till nära och kära i jobbiga stunder.

Att vara stark

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit

 

Eller som i Ms bok där barnet frågar pappan när man är modig: "Det är när man går i vattnet FAST man vet att det är kallt" eller "när man går till tandläkaren FAST man är rädd".

Man får vara ledsen, rädd och leva ut all smärta efter händelserna. Men sen behöver man, för sin egen del, släppa taget om det och ta makten över sitt liv. Förövare ska inte få hålla grepp om människor - själva har de ju gått vidare och kanske inte ens tänker på den som drabbats.

Hon är mitt uppe i bearbetningsfas och jag lider med henne för hela ens verklighet skakas om och man känner sig oerhört sårbar, dödlig och sensitiv. Alla sinnen förstärks och varje ljud, doft och intryck kan dra en tillbaka till det hemska som hänt. Men hon kämpar! Jag har träffat henne ett par gånger och hon är färgstark. Det lyser om henne och man blir glad när man ser henne. Det skulle vara hemskt om de här idioterna skulle förstöra den glansen.

Sådana människor som hon förtjänar lite extra tanke just nu tycker jag!


Insnöad



Jag överdriver verkligen inte känslan att känna mig insnöad idag. Så här ser det ut på mitt sovrumsfönster.

Vi vaknade i morse och hostade ikapp jag och Marcus. Halsen svider från Gastroskopiundersökningen i tisdags och det gör ont att svälja. Lätt huvudvärk och mosig tittade jag ut genom fönstret. Det fullkomligen toksnöade. Nä, detta gick inte. Kollade tågen och det var flera inställda. Marcus kändes varm men vägrade bli tempad av den splitternya örontermometern men jag avgjorde att han bäst bör vara hemma. Det blir bara katastrof om han inte mår bra, de ringer från dagis och sen kommer varken jag eller Sambo-Älsklingen hem för att alla tåg är inställda. När jag ringde dagis berättade de dessutom att de var väldigt ont om personal då många var insnöade och de hade slagit ihop avdelningarna. Det hade Marcus aldrig orkat med alla barn och stök idag. Jag hade själv högre temp än normalt och kände mig risig. Det fick bli en hemmadag för oss två. Styvis blev hemskickad tidigare från skola för de ville inte hålla kvar barnen i ovädret. Jag hade inte ens kommit fram med barnvagnen idag heller.

 

Opigg kille. Röd runt ögonen, snoret rinner och hostar.

 

Medan Marcus låg kvar i min säng och var sjuker (ni ser honom där bland kuddarna)  passade jag på att möblera om lite samt klä väggen i mitt favorittyg. Det tyget jag köpte som skulle upp i våder i halltrappen. Det blir aldrig av att vi målar där nu så jag tänkte att jag likagärna kunde göra mig en mysig sovdel istället. Ett perfekt tillfälle att behöva köpa in nya sängkläder också känner jag. Underhållning för sjuk son och lagom krävande för krasslig och extremt rastlös mamma. Jag är mycket nöjd med resultatet.

 

 

Bjuder på lite juliga husbilder också

 

 

 

Styvis och jag klädde granen så den skulle vara fin till hennes födelsedagsmiddag vi hade igår.

 

 

Hon fick bland annat en ny tv och en ny matta

 

Gastroskopin

Ska ju berätta hur det gick också. Tågstrul gjorde att jag startade rejält tidigt för att inte missa tiden i Lund. Efter en liten stund på stan tog fastan ut sin rätt och jag kände mig matt och yr. Beslöt att ta bussen till Universitetslasarettet och sätta mig där trots att det var två timmar kvar. Hade med mig en tidning sen har man ju alltid iPhonen och kan kolla på tv etc. Tyvärr fick jag sitta i det tråkigare väntrummet utan tv för de hade ju (fattar inte att ett sjukhus kan göra så) placerat jordens största Fredskalla där som jag fick luftvägsbesvär av och det började klia i halsen och bli svårt att andas av. Tur man har astmaspray med sig. Konstigt att de ens får ha levande blommor på ett sjukhus.

När de skulle sticka mig sen blev det som vanligt helt knas och de hittade inget bra ställe som fungerade. Venerna är sköra och spricker så hon fick inte till det ordentligt. Jag började gråta och fick panik...som vanligt. Det blir ta mig sjutton bara värre och värre när man tvärtom tror att man ska bli "van". Nu fick jag dock ett bekräftande om att jag antagligen är stucken så mycket så venerna vill liksom inte. Dr Blind kom in och tyckte att jag skulle få en värmedyna runt armen för det var dessutom kallt i rummet. Sen började vi diskutera vad vi skulle göra om inte detta gick...då skulle jag få göra undersökningen utan nedsövning. ALDRIG. Så jag blev förbannad på hela situationen (ibland är det bra för då tuffar man till sig) och sa "HUGG BARA! Nu kör vi" och så bad jag dem att distrahera mig med att prata oviktiga saker. Jag försökte be sjuksköterskan att babbla lite om engelska fotbollslag. Men han kunde bara Manchester Unitet och hade knappt hört talas om Everton. Så vi började prata om tågstrulet istället och då blev mina vener varma och det gick att sticka....

 

Sen ska svalget bedövas och då får man nåt äckligt insprutat i munnen som gör att man börjar prata som om man var med i Mora träsk Tigerjakten.

Jag minns ärligt talat inte ett skvatt sen. Jag vaknade bara upp och låg på uppvaket. SKÖNT! Öm i halsen dock och det gjorde lite ont i armen där den där sprutgrejjen satt. Dr Blind kom in och sa att, förutom bråcket på magmunnen, såg det fint ut. Han skulle titta på magnetröntgen också för det hade han inte gjort. Men antagligen ser det bra ut där också.

I allt detta har jag fått fatt på en jättetrevlig tjej som bor här i skåne också med exakt samma problem. Hon har också genomgått denna operationen och fått tunntarmen kopplad till levern etc. Sen fick hon tyvärr genomgå en hel del jobbigt efteråt som jag lyckligtvis sluppit innan de konstaterade att de inte visste vad som orsakade smärtorna och att man inte kan göra något åt detta. Det känns jätteskönt att det finns någon annan där ute ändå som upplever samma som jag (inte för att jag önskar NÅGON detta) så man får bekräftat att det inte bara är "inbillning". Hon hade fått kontakt med en Osteopat och efter behandling hos honom har hon inte haft några anfall.

Jag har lyckligtvis (ta i trä) inte haft något större heller sen levern svällde upp och hade sig. Jag har en känsla av att en av medicinerna jag tar nu mot gallkramp (eller sån kramp man inte kan kontrollera) fungerar lite grann. Jag har tagit den precis när jag känner lite lite hugg. Sen har det inte blivit mer i anfallet, men man vet ju inte om det beror på medicinen eller om det ändå inte skulle ha blivit mer.

Jag är i alla fall nöjd så länge jag slipper anfallen. Har helt uteslutit banan, äta rena ägg (går bra i pannkaka etc) och choklad. De är sk triggers känns det som. Speciellt choklad har jag märkt.

NU ska jag ta en dusch och sen ska jag krypa ner i sängen.

 

Vi får hålla oss hemma i morgon också så han blir frisk nu! Vi behandlar ju hans infektion i fingret nu också med penicillin, alsolsprit och förband. Hoppas det blir bättre snart.

 

 

 


RSS 2.0